Vi alla rymmer så många sidor. Vi kan vara professionella, lekfulla, sårbara, starka – allt på en och samma gång. Men vad väljer vi att visa på bild? Och vad ser vi själva när vi tittar på ett porträtt av oss?
När jag fotograferade min vän Karin tog vi både klassiska bilder och några mer oväntade. Lugna och eftertänksam i ena stunden, fulla av skratt i nästa. Och så min favorit – den där hon tar av sig glasögonen och plötsligt ser ut som ett Snapchat-filter. Fast helt utan filter. Bara hon.
Vi omges av bilder överallt. Bilder som är polerade, justerade, tillfixade. Men när såg du senast en bild av dig själv där du bara var… du? Utan att tänka på om vinkeln var ”den rätta”?
Jag tror att vi lätt glömmer att vi redan är precis rätt. Att vi inte behöver ”bli” något för att vara med i bild.
Och kanske är det dags att se dig själv med nya snälla ögon?
