fbpx

Hemma hos-fotografering vid skogens slut

Det var via en frimärksstor bostadsannons i en dagstidning som Debora och Benjamin hittade sitt drömhus, i en skogsglänta ett par mil utanför Uppsala. Hur Madeleine och jag hittar alla härliga hem som vi får hälsa på och fotografera är lite olika. Ibland blir vi tipsade och ibland kommer frågan upp när vi själva träffar nya bekanta. Ibland hittar vi fantastiska hem via sociala medier och får kontakt den vägen. Oftast har vi fått se enklare skissbilder innan vi hälsar på och har en känsla för hemmets karaktär och stil. Vi är alltid så pepp inför hemma hos-fotograferingar och väl på plats säger vi ofta ”tänk att detta faktiskt är vårt jobb” vill varandra. Vi har bara så roligt ihop när vi flyttar grejer lite hit och dit och bestämmer oss för vilka vinklar vi vill ha.

När jag fick se en instagrambild på Debora och Benjamins matrum blev jag helt kär! Jag kände direkt att här vill jag fotografera. Det var något med den gröna färgen i tapeten och mönstret med växter tillsammans med omgivningen som anas genom den öppna altandörren. Lite som att naturen har letat sig in. Att vi sen fick sitta just där vid bordet och bli bjudna på kaffe och nybakade frallor med marmelad var bara så mysigt. Visst är det inredningen som är i fokus, men det är ju alla möten med dem som bor i hemmen som dröjer sig kvar.

Just för att jag kände så starkt för det grönskande matrummet är det extra roligt att det nu pryder omslaget på senaste numret av Aftonbladet Härligt Hemma! I tidningen kan du se och läsa mer om vårt besök hos familjen Larsson en varm sensommardag förra året. Det är vår kollega Anna Lefvert som skrivit reportaget och jag tycker så mycket om hur hon formulerar sig och hittar den rätta känslan i sina texter. För precis som rubriken säger – ”I ett hus vid skogens slut” – ja, precis där ligger torpet som Debora och Benjamin slog till på.

Att de båda är inredningsintresserade och drivna råder det inget tvivel om. Innan de flyttade in så totalrenoverade de huset själva från tak till grund på sex månader. De har helt och hållet satt sin egen prägel på huset, från insidan och ut. De startar också nya projekt och mycket har hänt bara sen vi var där. På familjens instagramkonto @larssonsdromkak kan du till exempel följa poolbygget som nu är i gång. Men den främsta och viktigaste nyheten är att de snart kommer att bli fem i familjen!

Bröllopsfotografering i hjärtat av Uppsala

Jag är född och uppvuxen i Uppsala och har bott här i stort sett hela mitt liv. Och jag bara älskar min stad! Visst är det är lätt att bli hemmablind och längta bort, men då räcker det att åka iväg för sen komma tillbaka och känna den där härliga känslan av att vara hemma. Eller att som här, få fotografera ett underbart brudpar som valt att gifta sig mitt i stan, i en liten grön oas som många uppsalabor inte ens vet om finns.

Skytteanska trädgården ligger ett stenkast från Domkyrkan och ingången är via en träport på gården vid Skytteanum. Vilket hus det är till namnet vet heller inte alla, men många känner igen dess bågformiga valv som man kan gå och cykla under. Väl inne i trädgården kan man strosa runt på små grusgångar mellan äppelträd eller slå sig ner med sin lunchlåda under den höga pampiga linden i mitten. Just vid det trädet fotade Madeleine och jag en av bildserierna till vår utställning Vägval på Uppsala Fotofestival i höstas. Det är något magiskt och majestätiskt över så stora träd och jag undrar hur länge det har stått där. Och hur staden såg ut när det planterades.

Den grönskande trädgården är också ett fantastisk plats att gifta sig på och det var precis vad Lotta och Göran gjorde förra året. Till tonerna av körsång och under en vackert lövad båge sa de ja till varandra med sina nära och kära sittandes på bänkar under den stora linden. 

Efter vigsel och gratulationer var det dags för porträttfotografering. Vi började i trädgården och gick sen vidare och fotade precis utanför vid valvet och nere vid Fyrisån. Det finns så många fina miljöer mitt i stan och jag bara älskar färgerna som också gör sig så fint mot Lottas snygga klänning.

Att få vara med och fotografera stunder som dessa är bara så härligt och jag har också en förkärlek för de lite mindre bröllopen. Bara för att det litet betyder det inte att det är mindre viktigt att minnas känslan och bröllopsdagen i bilder. I min studio har jag flera gånger fotat brudpar som valt ett litet bröllop eller en snabb vigsel och först tänkt att gästernas mobiler fungerar hur bra som helst för bröllopsbilderna. När de i efterhand har sett resultatet har de känt att, nja, det blev kanske inte riktigt så som de hade tänkt sig. Så då hoppar de i sina festliga kläder och kommer till mig och så firar vi med nya bilder. Åh, så mycket jag tycker om sådana bröllopsfotograferingar också!

Etiketter